noterat

noterat

Moralbegreppet och kommunledning

Världen och ankdammenPosted by Bengt Eklund Tue, November 13, 2012 17:44:04

Kära Kristinehamnare och allmänheten i övrigt.

Jag skriver detta inlägg som en reflektion på senaste kommuninköpet.

Det klubbades i vår kommunledning att vi, för våra skattepengar, ska köpa ett 15 meter högt någonting av konstnären Bengt Olsson.

För er som inte vet, så var det han som kontaktade Pablo Picasso och bad om tillstånd att ställa upp Picassoskulpturen i Kristinehamns skärgård.

Han har något verk till i vår stad.

Det sägs att vi i vår kommun är ”skyldiga” Bengt Olsson denna affär.

Det sägs att hemlighetsmakeriet bakom vad vi skattebetalare köpt hemlighålls ”av respekt” för konstnären då han är ”känslig” i denna sak. Kommunledningen uppger att man ”bör hylla” konstnären.

Dessa vackra och respektfulla ord får mig att reflektera över kommunledningens moralkänsla.

Kristinehamns kommunledning förvaltar uppenbarligen en god moral!

Så då funderar jag på några andra händelser under de senaste åren

Gustavsviks herrgård är i kommunal ägo och var det även då huvudbyggnaden brändes ner av några ungdomar som eldade på golvet i den övergivna byggnaden.

Det var vid Gustavsviks herrgård som Georg Adlersparre år 1809 stannade till på sin väg till Stockholm med sin trupp för att avsätta Gustav IV Adolf.

Han blev kär i dottern i huset och blev fördröjd.

Under tiden hann andra avsätta vår dåvarande kung.

Vi har sålunda en plats i vår stad som härstammar från Järnåldern och som haft betydelse i Sveriges utveckling.

En intresseförening försöker på ideell basis att bevara de återstående flyglarna.

En av flyglarnas tak är i stort behov av att tätas.

Pressningar skyddar byggnaden idag.

Föreningen har för inte så länge sedan i ett brev uppmanat kommunen att snarast ombesörja att det läckande taket åtgärdas för att rädda kulturarvet för framtiden. Denna begäran avslogs.

Personligen finner jag inte att det föreligger god moral i kommunens avslag till detta.

Utefter Vålösundet har under de senaste åren tillåtits flertalet byggnader som klart överskrider de maxmått som områdesplanerna föreskriver.

En del av byggnaderna har enligt mig byggts med ett klart brott mot anpassningskravet enligt plan och bygglagen.

Byggnaderna har legaliserats under rubriken ”mindre avvikelser”.

Dessa inte så sällsynta så kallade mindre avvikelserna har även oroat Värmlands museums inventerare i utredningen till den fördjupade områdesplanen.

Personligen tycker jag inte att det föreligger en god moral i vår kommun genom att sanktionera detta.

Vilka kriterier som avgör vem som i vår kommun får privilegiet att bygga slott där koja fanns innan kan man mer gissa än veta

Bortgångna Brittas fastighet i kröken ute vid Rysseboudden eller Picassoudden som man säger idag har föreslagits bli kulturmärkt av Värmland museum.

Det anses att den gamla gården måste få behålla sitt yttre utseende av kulturmiljöhänsyn.

Till fastigheten hörde en fiskebod som stod på sjösidan om Vålösundsvägen.

Fastigheten är bostadsmark som odelad sträcker över vägen och 100 meter ut i Vålösundet.

Kommunen har mig veterligen endast servitutsrättigheter att hålla vägen på hennes bostadsmark.

På bostadsmark är strandskyddet bortskrivet i områdesplanen för Vålösundet östra.

I sjöboden fanns fiskeutrustning som förrådslagts där av en aktiv fiskenäring.

Denna bod brändes ner till grunden, trots detta förvägrades Britta, av vår kommun, att återuppföra sin nerbrända sjöbod, tillhörande en fastighet som bedöms vara såpass viktig för kulturmiljön att den bör skyddas med en q-märkning.

Hon fick avslag på sitt återuppbyggnaslov.

När jag skriver till kommunen och ifrågasätter denna oegentlighet ger kommunen sig själv ett uppskov om 2 år med sitt medgivande till återuppbyggnaden.

Mycket passande då de nya ägarna kanske inte är så ”färgglada” som nu bortgångna Britta.

Kommunledningen har via sitt agerande på intet sätt visat på god moral i detta ärende enligt mig.

Den sjöbod, eller garage om man så vill, som stod på min strand, 400m längre norrut om Brittas fastighet hade stått där sedan ca.1962.

I början av 1980-talet köpte kommunen markyta för att få plats med vägbreddning, asfaltering och en gång och cykelväg för att säkerställa allmänhetens tillgänglighet till strandområdet.

Sjöboden fick därmed flyttas ner mot sjön för att få plats med GC-markytan.

Kristinehamns kommun finner efter flytten att den nya placeringen inte inskränker på allmänhetens tillgänglighet till strandavsnittet.

En strandskyddsdispens lämnas och finns för byggnaden på stranden.

När jag år 2006 ersätter byggnaden med en likvärdig så går kommunledningen i taket.

Efter flera års processande måste jag ge upp och ta ner min bod.

I alla rättprocesser står det klart och tydligt att byggnader på strandsidan av Vålösundsvägen inte kan tillåtas.

Områdesplanen förbjuder byggnader på strandsidan av Vålösundsvägen

Kommun och rättssystemet i Sverige klargör och fastställer detta i flera instanser.

I det sista försöket med nytt bygglov som jag lämnar till kommunen får jag avslag för, på min strand, sedan länge befintliga men återuppbyggda sjöbod.

Man beslutar om böter på 10. 000kr om jag inte tar bort min återuppförda bod.

På samma möte klubbas gladeligen igenom tillstånd för nyuppförandet av flera nybyggnader för pumpstationer, på strandsidan av Vålösundsvägen.

Dessa pumpstationer kan, för att tillgodose den nyss nämnda och för kommunen så oerhört viktiga regeln att inga byggnader får ställas upp eller finnas kvar på strandsidan av Vålösundsvägen, förläggas under mark.

Sådana i mark liggande pumpstationer finns på andra platser i vår kommun enligt uppgift. Denna lösning valdes bort och nu står ett flertal pumphus på plats.

Jag har svårt att se den moral som skall finnas i detta beslut!

Dessa pumpstationer står nu på stranden och har varit i bruk i över ett år.

De rättprocesser som följde, av naturliga skäl påkallade av mig, gav vid handen att; eftersom de nyuppförda pumphusen innehåller offentliga toaletter så får strandskyddet stå tillbaka för den förmån allmänheten bjuds.

Pumphusen får alltså finnas därför att det finns allmänna toaletter i dessa.

Till dags datum, och trots att pumpstationerna länge varit i drift, har inte dessa toaletter som är själva anledningen till att byggnaderna står ovan mark öppnats.

De utrymmen som finns avsatta för toalettbehoven i dessa pumphus har inte påbörjats. Dessa låsta utrymmen har i åtminstone ett fall gjort till provisoriskt fikarum.

Enligt mitt sätt att se på saken visar inte Kristinehamns kommun på ett enda sätt upp god moral i dessa ärenden.

Snarare tvärt om.

Bristen på dessa toaletter drabbar mig personligen då min strand, med dess avgränsande Tujahäck, utgör en utmärkt urinoar för flanörerna på GC-vägen.

Att inte omgående installera och öppna dessa toaletter för allmänheten är dessutom ett hån mot vår svenska lagstiftning som i sitt underlag för domslutet fick informationen att dessa toaletter ska hållas till allmänhetens gagn och nytta.

Att inte omgående installera och öppna dessa toaletter är ett hån mot Dig Kristinehamnare, läsare och allmänhet.

Kristinehamns kommun visar på detta sätt respektlöshet mot allmänheten och vår lagstiftning.

Vår kommunledning visade heller ingen större ånger i brottet mot konkurrenslagstiftningen i upphandlingen av ”vårt”? nya badhus.

En axelryckning i svensk TV med kommentaren att vi Kristinehamnare blir nog nöjda med vårt nya badhus ändå blev kommunledningens ansikte utåt.

Något som plussades på i försäljningsärendet av mark till campingen.

Man hamnar inte i dessa situationer med god moral och etik i besluten!

Om Karlstad kan man läsa att Skanska via sitt dotterbolag inte är nöjda med Karlstads kommuns saktfärdiga detaljplanering.

De vill igång med byggen och avsättning för bostäderna finns.

I Kristinehamn kamouflerar man 50-miljonershaveriet vid Sannakajen med nybyggt äldreboende.

Kommunledningen hävdar att konjunkturen är emot vår kommun.

Frågan är hur länge man kan gömma sig bakom denna strategiska miss.

Ett stabilt underlag saknades då som idag när kommunen satsat ca 20 miljoner i ”sjönära” boende i skogen vid Presterud och gamla hundklubben.

Vår kommunledning finner att när den privata sektorn ger upp på grund av för litet intresse i området så får kommunen göra jobbet istället.

Att Va-inkopplingen tillkommer på nästan 100 000kr är förmodligen en bidragande orsak till ett svalt intresse.

Man kan pendla till andra kommuner där jobben finns under förutsättning att boendet är så billigt att det överväger nästan 2 timmar i bilen varje dag och dess bränslekostnader.

Vålösundsvägen och dess utökade permanentboende måste också anslutas till ett utbyggt Va-nät.

Detta är något som vår kommunledning haft kännedom om sedan Ölme och Björneborg anslöts till det kollektiva Va-nätet i Kristinehamn.

I ett dokument från kommunen daterat 1986 jag har i min ägo tar man upp den ofrånkomliga kommande Va-utbyggnaden utefter Vålösundet.

I den gamla Va-lagen så stod det att om en kommun kände till ett kommande framtida behov av en större Va-utbyggnad så kunde kommunen avsätta en buffert för detta behov.

För den utbyggnad av Va-nätet som nu pågår utefter Vålösundet och som varit känd sedan många år tillbaka finns ingen buffert skapad av vår kommunledning.

Nuvarande kommunledning svarar istället myndigt, när jag påpekar denna paragraf i den gamla Va-lagen, att den idag gällande Va-lagen inte ger ett sådant ansvar för kommuner.

Så även om det under många år bör ha avsatts en buffert för detta behov då den gamla Va-lagen gällde finns idag inga pengar och kommunen avhänder sig allt ansvar.

Jag betraktar det inte som att en god moral förvaltas av vår kommunledning genom detta handlande.

För mig personligen blir kostnaden i det värsta senariet 386 000kr för tvångsanslutningen till det kommunala Va-nätet.

Det finns fler än jag som finner det tungt att få fram dessa pengar.

Upprörda röster har hörts från stugägare utan utrymme inomhus för detta system.

Stugägare som får betala för rören till tomtgräns och sedan inte har ekonomi eller ens ett isolerat rum för den utrustning som följer på denna kostnad.

När väl rören är i tomtgräns då kommer den kommunala avgiften löpande för vatten och avlopp plus en anslutningsavgift som, för bara ca 15 år tillbaka, är över taxeringsvärdet för hela fastigheten.

På min fråga till representanter från kommunen hur jag ska kunna få fram dessa pengar som arbetslös och med fastighetskatt och fastighetsavgift på 1740kr i månaden svarade representanten att om inga pengar kommer fram så kommer kommunen att koppla in kronofogden för utmätning av egendom.

God moral och etiskt korrekt?

I vår kommun beslutar ledningen att lägga ner små skolenheter.

Jag anser att de små skolorna, där ingen elev får vara anonym och därför på bästa sätt kan tas omhand och ges största möjligheten att hjälpas till en väl fungerande samhällsmedborgare, är det bästa.

De är för dyra för vår kommunledning.

Så många som möjligt ska klumpas ihop i stora skolenheter för att skapa bästa ekonomin.

Visst finns det många krav på skolor och de blir fler.

Bibliotek, skolsköterska, kurator, studievägledare, osv.

Jag skulle vilja att alla barn fick växa och lära i små enheter där vuxenvärlden är närmre.

Det jag sett är att stora enheter skapar distans och en anonymitet i vilket det går att gömma sig bakom framgångsrikt.

Jag är rädd att detta hänger med i vuxenvärlden.

Jag anser därför att vår kommunledning inte på något sätt visar på god moral i besluten om de mindre skolenheterna.

Personalen på äldreomsorgen går på knäna i besparingskrav.

Ramaskriet över äldre som får sina blöjor invägda för att bedöma hur fyllda dessa är har sedan länge använts inom den kommunala vården. Personalen tvingas till dubbelturer.

Vi har en kommunledning som i en delägarförvaltning hellre tar en polisanmälan istället för att genom sitt mandat och delansvar sköta en väg i enligt med en nyligen laga kraftvunnen hovrättsdom.

Det kallar jag inte ett förvaltande av god moral.

Våra ungdomar söker sig om våren och sommaren till de föreningsägda bryggorna utefter Vålösundet.

Det är ett trevligt inslag i vår skärgård.

Det är emellertid så att deras ibland ystra lekar med bad och dykövningar inte inskränker sig till bryggorna.

Båtägare får sina båtar använda till trampoliner.

Förtöjningslinor badas ner och förstörs i vattnet.

Ett stort slitage på flytkroppar och infästningar blir det när leken gäller sänka Y-bom.

Besvären för båtägarna inskränker sig inte bara till detta.

Båtägarna på föreningsbryggorna har i en del fall fått besök på sina båtars toaletter.

Jag nämnde väl om toaletter tidigare.

Besvären blev så stora att bryggägarna valde att investera i låsbara grindar för att förhindra den olägenhet detta utnyttjande innebar.

Kristinehamns kommun tar genast upp detta som ett problem att bryggorna, som faktiskt är en del i strandskyddsbestämmelserna, på så sätt inte görs tillgängliga för allmänheten.

Om jag är rätt underrättad höll detta på att gå till rättssak och på så sätt skapat en för riket gällande dom att bryggor inte får hållas låsta.

Tänk då vad detta skulle innebära i Stockholm eller Göteborgsområdet eller allmänt över landet.

Kristinehamns kommun tvingar till öppnandet av bryggor över landet!

Om jag förstod saken rätt så lyckades någon med rätt sorts auktoritet få stopp på detta innan det gick överstyr.

Grindarna får vara kvar men skall hållas upplåsta.

I Mariebergsområdet anlades vid ungefär denna tidpunkt en ny hamnanläggning för småbåtar för att skapa möjlighet till bryggplatser i anslutning till de nya boendena som skapades i Mariebergområdets norra del.

Utefter stranden i området skapades ett promenadstråk.

En större yta avsattes för båtuppläggning.

Planen hägnades in med stängsel och med låst grind.

Kommunen kräver öppna grindar på privata bryggor, där grindar satts upp på grund av dokumenterade besvär, men håller kommunalägt strandavsnitt inhägnat och låst.

Detta är inte en god moral enligt mitt sätt att se på saken.

Den nybyggda kommunala bryggan vid kyrkans café Pärlan blev ett tag populärt badställe för ungdomarna.

Detta ända tills kommunen satt upp skyltar om badförbud och tog bort räddningsstegen som ungdomarna använde för att ta sig upp igen.

En stege som för övrigt hade varit bra att ha i somras då en kanadensare med två flytvästkladda herrar, varav en icke simkunnig, kantrade lite utanför denna brygga.

Någon satsning från kommunens sida att tillfredställa detta för kommunen kända behov med badbrygga för ungdomarna där ungdomarna naturligt vistas har inte visats från kommunhåll.

Jag finner inget som tyder på god moral i detta avståndstagande från ungdomars behov som även skulle avlasta de privata bryggor där ungdomarnas förståeliga nöje skapar problem.

Vi har en kommunledning som mycket angeläget beordrar arbetarna att ”städa” bort en spång över ett dike vid Skulpturvägen.

Kommunledningen är så angelägen att hålla ”städat” från denna spång att endast den nionde av mig tillverkade får ligga kvar.

Detta efter att arbetarna fotograferat flera spångar i skärgården och ifrågasatt om det bara är Eklunds som skall städas bort.

Samme kommunledare är för övrigt ansvarig för de rester från kommunens rivningsprojektet från år 2005 som ligger kvar ca 25 meter från den nyss nämnda spången som måste ”städas” bort.

Rivningsrester spelar mindre roll än den spång som ger grannar möjligheten att nå Skulpturvägen via min fastighet.

God moral i kommunstyret?

Jag binds till mitt boende av kulturella skäl.

Vår familj har bebott platsen sedan tidigt 1860 tal.

Trots att Bengt Olssons gåva till mig idag är 4400 bilar per dygn och som utgör ett hinder och en fara för mig då jag ska ner till min strand så värnar jag om mitt boende.

Om inte detta band fanns så hade jag sedan länge övergett denna kommun.

Mer om alla turer i Kristinehamn finns på min hemsida seglarbengt.se.

Och Patrik Ekman, Kämpa på Du och lycka till!

Kristinehamn 2012-11-01

Bengt Eklund