noterat

noterat

Vålösundet

Världen och ankdammenPosted by Bengt Eklund Sat, December 05, 2009 23:10:34
Kristinehamn den 5 december 2009

Kommunen har sedan Picasso-monumentet byggdes på Strandudden vänt sina blickar mot området utefter Vålösundet.

Tidigare hade ingen intresserat sig för detta. Områdesplaner skapades som föreskrev att inga permanentboenden skulle tillåtas.

Området kallades fritidsområde.

Stugbyggen hålls hårt med byggytor maximerade till 60 inne plus 20 för altan talat i vardagsspråk.

Vid den förnyade områdesplanen som kom 1994 ökades byggytan till 80 + 20.

Rädslan för kommunala kostnader som skolskjutsar och renhållning gav kommunledningen stora skälvan.

Kommunen bygger under 80 och 90-talen en cykelbana utefter hela Vålösundsvägen och ända in till stadens centrum.

Vålösundsvägen breddas för ökad framkomlighet.

Vassen tas bort för att synliggöra den vackra vyn utefter den ca 5 km långa östra stranden.

Gräsmattor anläggs efter hela stranden.

Flera grillplatser skapas efter stranden.

Lekplats anordnas på en större gräsyta i den nya anläggningens mitt.

En restaurang premieras via frikostliga bygglov för att utöka sin serveringsdel.

Kommunen spinner vidare med Picassomonument, båtar, bryggor och segel i sin reklam och loggotype.

Allt medan områdesplaner och regelverk föreskriver att människor inte får intressera sig för att bosätta sig i detta vackra område skapat och kommersialiserat av kommunledningen.

Ett tryck kommer på förekommen anledning på kommunens miljö och byggnadsnämnd.

Bygglov som överskrider de i regelboken inskrivna 80+20 i byggytorna söks. Att bygglovsansökningarna lämnas av inflytelserika personer som gärna bosätter sig i det nya gräddhylleområdet skapat av vår kommunledning bidrar med största sannolikhet till att det krystas för att tillfredsställa dessa herrar.

Så hittar då vår stads miljö och byggnadsnämnd på ett kryphål i lagstiftningen som öppnar möjligheten att tillfredställa dessa betydelsefulla herrar.

Det står nämligen i regelboken att en byggnadsnämnd kan tillåta så kallade ”mindre avvikelser” i områdesbestämmelserna vad gäller regeln om max 80 +20 m2.

Vi vanliga dödliga tänker antagligen som så, att om det blir så där dumt att någon vinkel på ett utbyggt hus ska fyllas igen, kan byggnadsnämnden godkänna detta till förmån för det förnuft som uppenbarligen bör till i detta fall.

Vår stads miljö och byggnadsnämnd hittar på ett nytt och fyndigt sätt att tillfredställa de inflytelserikas önskemål.

Om man ser till hela området så är ju ett enda bygglov som klart överstiger byggmåtten en "mindre avvikelse".

Att ”sommarstugan” är på nästan 300m2 bostadsyta är ju, sett till det hela, faktiskt bara en mindre avvikelse.

Ja så går det vidare då i vår kommun. Nämnden tillåter ett bygge till, ett till… .

Då blir frågan som vi vanliga dödliga ställer oss:

När blir då en mindre avvikelse i överenstämmelse med gällande områdesplan av sådan betydelse att den inte längre kan ses som en mindre avvikelse och därmed i strid med områdesplanen och dess mål?

Det vill säga hur många ”mindre avvikelser” i samma område ger att en mindre avvikelse inte kan tillåtas av den anledningen att den nu är en regel och inte en avvikelse.

Jag tror att frågan behöver dras till en prejudicerande dom för att få stopp på byggnadsnämnder som kryper för inflytelserika personer. I det fallet behövs någon som orkar fortsätta att samla fakta och att dra det vidare i rättssystemet.

Jag bidrar gärna som ett stöd med både pengar och fakta samt tid men tar det inte själv.

Kommer då vår stads byggnadsnämnd behöva stå till svars för detta då?

Nej jag tvivlar på det. Jag tror vidare att de som hade de resurser som krävdes redan nu har etablerat sig i gräddhyllan.

Kommunen hamnar nu i ett annat dilemma.

De frikostliga byggloven till de så kallade fritidhusen, som i flera fall är dubbelt så stora som mitt permanentbostadshus, och den allmänna exploateringen av området har lett till att permanentboende har ökat markant i området. Jag hävdar bestämt att kommunens strategi har varit att skapa intresse för området och att kommunen på detta sätt i allra högsta grad är ansvariga för permanentbosättningen i strid mot områdesplanerna.

Länsstyrelsen ser inte längre mellan fingrarna när det gäller den ökade miljöbelastning till Vänern dessa, delvis bristfälliga och för fritidsboende konstruerade avloppsanläggningar, ger.

Kravet kommer på vår kommuns bord att lösa problemet.

Vi vanliga dödliga skulle nog kunna säga att det var väl inte så oväntat. Kommunledningen blir uppenbarligen helt tagen på sängen!

Inga medel till detta självklara har avsatts i någon form av framtidsstrategi i vår kommunledning.

En ny idrottsanläggning har skapats,

ett nytt badhus håller på att byggas,

en brygga och en ödetomt med tistlar vid Sanna har skapats för ungefär motsvarande summa hela VA-systemet skulle kosta till Vålösundet.

Kommunen löser nu detta galant genom den skyldighet som ligger på medborgarna i vårt vackra land genom en lagstiftning vid namn 2006:412

I den här lagen står att kostnaden för anläggningen skall fördelas mellan användarna på ett skäligt och rättvist sätt. Ca. 56 miljoner delat på ca. 200 fritidshus med lite bidrag från kommunen ger att jag får en kostnad på ungefär 250 000 Skr för att tvångsanslutas till detta system i enlighet med nyss nämnda lag.

Vid ett möte med kommunen deklarerades myndigt att kommunen tyvärr inte har råd med att förse invånarna med ett avloppsrör.

Kostnaden kommer därför att hamna på stugägarna och de som bott permanent i området under lång tid.

Jag ifrågasatte på detta möte på vilket sätt man tycker sig lösa kommunens, och vilket det också innebär, innevånarna utefter Vålösundsvägen problem genom att man avhänder sig sin egen ekonomiska bristsituation genom att delegera till ett fåtal människor att betala det som en hel kommun inte kan bära.

Jag undrade hur jag, om jag nu skulle få detta lån av kommunen, som då skulle betalas tillbaka på 10 år, skulle klara av det.

Jag frågade hur det ska gå till att ur min inkomst kunna betala ca 2100 Skr varje månad i 10 år bara i amortering och på 1st. låg inkomst i hushållet.

Jag påminde vidare om att kommunen sedan ytterligare har mage att ta ränta på pengarna.

Jag fick, som väntat, inget svar mer än att om jag inte betalar så kommer en utmätning av min egendom ske i kronofogdens försorg.

Så min fråga är då; vilken del av min fastighet är det vår kommunledning har bestämt sig för att ta?

Jag tror att flera läsare redan anar vad som komma skall visa av tidigare läsning på min hemsida.

Nu sitter jag inte i sjön bildligt talat. Jag fixar dessa avgifter ekonomiskt.

Jag tycker bara att det är för lågt att bara skaka av sig allt ansvar för detta trots att lagen som myndigheten refererar till lyfter fram att medel till den här typen av anläggning får avsättas så att myndigheterna har en buffert till detta (§30).

Fast då gäller ju att kommunen har en plan för området. Där blev kraven lite för höga tydligen. Kommunledningen hade ju inte sett vad som skulle hända och planerna styrde ju åt motsatt håll.

I mitt yrke lär man sig vikten att bygga förtoendekapital. Jag jobbar med människor.

Utvecklingen är ingen hemlighet för någon i vår kommun.

Det talas avundsjukt om att vi som bor här ute nog kan betala för vi har ju så fin utsikt. Det är förvisso sant att vi har fin utsikt.

Jag och min släkt hade samma fina utsikt 1862 när vi etablerade oss på platsen. Vi hade ingen besvärande väg som skar av vår tomt på väg till vår landningsplats för fisken.

Vi hade inte en fastighetsavgift som kostade de 800 Skr den gör varje månad idag.

(Bengts kommentar 2011-03-10. Vid fastighetsdeklarationen 2010 var fastighetsskatter och fastighetsavgifter drygt 1740 Skr /mån)

Belastningen på fastigheten var inte alls av den dignitet som gäller idag.

Det pratas om hur stora värden det är på våra fastigheter just på grund av den exploatering kommunen gjort i området och följden där utav i popularitet.

Ett värde som bara är till belastning ekonomiskt för oss som inte bor här för att visa sig på rätta gräddhylleplatsen både ekonomiskt och ur belastningssynpunkt på fastigheten.

Någon kompensation för alla negativa effekter utvecklingen har haft för oss som i flera generationer bott och verkat här ute fjärmat från urbaniseringen har inte kommit från kommunen.

Inte ens en försiktig begäran om någon form av häck för att dämpa vägens negativa effekter mot vår permanentbostad har uppmärksammats av vår kommun.

Vi tillhör den grupp människor med mycket ringa ekonomiska medel och platsar tydligen inte längre här.

Kommunen premierar bostadssegregation i sin ambition att skapa attraktivt boende med sjöutsikt.

Vi som inte har pengarna kan ta och dra någonstans.

Önskvärda känner vi oss inte i behandlingen från vår kommunledning

Bengt Eklund

seglarbengt.se

Vålösundsvägen 152

681 52 Kristinehamn