noterat

noterat

Moralbegreppet och kommunledning

Världen och ankdammenPosted by Bengt Eklund Tue, November 13, 2012 17:44:04

Kära Kristinehamnare och allmänheten i övrigt.

Jag skriver detta inlägg som en reflektion på senaste kommuninköpet.

Det klubbades i vår kommunledning att vi, för våra skattepengar, ska köpa ett 15 meter högt någonting av konstnären Bengt Olsson.

För er som inte vet, så var det han som kontaktade Pablo Picasso och bad om tillstånd att ställa upp Picassoskulpturen i Kristinehamns skärgård.

Han har något verk till i vår stad.

Det sägs att vi i vår kommun är ”skyldiga” Bengt Olsson denna affär.

Det sägs att hemlighetsmakeriet bakom vad vi skattebetalare köpt hemlighålls ”av respekt” för konstnären då han är ”känslig” i denna sak. Kommunledningen uppger att man ”bör hylla” konstnären.

Dessa vackra och respektfulla ord får mig att reflektera över kommunledningens moralkänsla.

Kristinehamns kommunledning förvaltar uppenbarligen en god moral!

Så då funderar jag på några andra händelser under de senaste åren

Gustavsviks herrgård är i kommunal ägo och var det även då huvudbyggnaden brändes ner av några ungdomar som eldade på golvet i den övergivna byggnaden.

Det var vid Gustavsviks herrgård som Georg Adlersparre år 1809 stannade till på sin väg till Stockholm med sin trupp för att avsätta Gustav IV Adolf.

Han blev kär i dottern i huset och blev fördröjd.

Under tiden hann andra avsätta vår dåvarande kung.

Vi har sålunda en plats i vår stad som härstammar från Järnåldern och som haft betydelse i Sveriges utveckling.

En intresseförening försöker på ideell basis att bevara de återstående flyglarna.

En av flyglarnas tak är i stort behov av att tätas.

Pressningar skyddar byggnaden idag.

Föreningen har för inte så länge sedan i ett brev uppmanat kommunen att snarast ombesörja att det läckande taket åtgärdas för att rädda kulturarvet för framtiden. Denna begäran avslogs.

Personligen finner jag inte att det föreligger god moral i kommunens avslag till detta.

Utefter Vålösundet har under de senaste åren tillåtits flertalet byggnader som klart överskrider de maxmått som områdesplanerna föreskriver.

En del av byggnaderna har enligt mig byggts med ett klart brott mot anpassningskravet enligt plan och bygglagen.

Byggnaderna har legaliserats under rubriken ”mindre avvikelser”.

Dessa inte så sällsynta så kallade mindre avvikelserna har även oroat Värmlands museums inventerare i utredningen till den fördjupade områdesplanen.

Personligen tycker jag inte att det föreligger en god moral i vår kommun genom att sanktionera detta.

Vilka kriterier som avgör vem som i vår kommun får privilegiet att bygga slott där koja fanns innan kan man mer gissa än veta

Bortgångna Brittas fastighet i kröken ute vid Rysseboudden eller Picassoudden som man säger idag har föreslagits bli kulturmärkt av Värmland museum.

Det anses att den gamla gården måste få behålla sitt yttre utseende av kulturmiljöhänsyn.

Till fastigheten hörde en fiskebod som stod på sjösidan om Vålösundsvägen.

Fastigheten är bostadsmark som odelad sträcker över vägen och 100 meter ut i Vålösundet.

Kommunen har mig veterligen endast servitutsrättigheter att hålla vägen på hennes bostadsmark.

På bostadsmark är strandskyddet bortskrivet i områdesplanen för Vålösundet östra.

I sjöboden fanns fiskeutrustning som förrådslagts där av en aktiv fiskenäring.

Denna bod brändes ner till grunden, trots detta förvägrades Britta, av vår kommun, att återuppföra sin nerbrända sjöbod, tillhörande en fastighet som bedöms vara såpass viktig för kulturmiljön att den bör skyddas med en q-märkning.

Hon fick avslag på sitt återuppbyggnaslov.

När jag skriver till kommunen och ifrågasätter denna oegentlighet ger kommunen sig själv ett uppskov om 2 år med sitt medgivande till återuppbyggnaden.

Mycket passande då de nya ägarna kanske inte är så ”färgglada” som nu bortgångna Britta.

Kommunledningen har via sitt agerande på intet sätt visat på god moral i detta ärende enligt mig.

Den sjöbod, eller garage om man så vill, som stod på min strand, 400m längre norrut om Brittas fastighet hade stått där sedan ca.1962.

I början av 1980-talet köpte kommunen markyta för att få plats med vägbreddning, asfaltering och en gång och cykelväg för att säkerställa allmänhetens tillgänglighet till strandområdet.

Sjöboden fick därmed flyttas ner mot sjön för att få plats med GC-markytan.

Kristinehamns kommun finner efter flytten att den nya placeringen inte inskränker på allmänhetens tillgänglighet till strandavsnittet.

En strandskyddsdispens lämnas och finns för byggnaden på stranden.

När jag år 2006 ersätter byggnaden med en likvärdig så går kommunledningen i taket.

Efter flera års processande måste jag ge upp och ta ner min bod.

I alla rättprocesser står det klart och tydligt att byggnader på strandsidan av Vålösundsvägen inte kan tillåtas.

Områdesplanen förbjuder byggnader på strandsidan av Vålösundsvägen

Kommun och rättssystemet i Sverige klargör och fastställer detta i flera instanser.

I det sista försöket med nytt bygglov som jag lämnar till kommunen får jag avslag för, på min strand, sedan länge befintliga men återuppbyggda sjöbod.

Man beslutar om böter på 10. 000kr om jag inte tar bort min återuppförda bod.

På samma möte klubbas gladeligen igenom tillstånd för nyuppförandet av flera nybyggnader för pumpstationer, på strandsidan av Vålösundsvägen.

Dessa pumpstationer kan, för att tillgodose den nyss nämnda och för kommunen så oerhört viktiga regeln att inga byggnader får ställas upp eller finnas kvar på strandsidan av Vålösundsvägen, förläggas under mark.

Sådana i mark liggande pumpstationer finns på andra platser i vår kommun enligt uppgift. Denna lösning valdes bort och nu står ett flertal pumphus på plats.

Jag har svårt att se den moral som skall finnas i detta beslut!

Dessa pumpstationer står nu på stranden och har varit i bruk i över ett år.

De rättprocesser som följde, av naturliga skäl påkallade av mig, gav vid handen att; eftersom de nyuppförda pumphusen innehåller offentliga toaletter så får strandskyddet stå tillbaka för den förmån allmänheten bjuds.

Pumphusen får alltså finnas därför att det finns allmänna toaletter i dessa.

Till dags datum, och trots att pumpstationerna länge varit i drift, har inte dessa toaletter som är själva anledningen till att byggnaderna står ovan mark öppnats.

De utrymmen som finns avsatta för toalettbehoven i dessa pumphus har inte påbörjats. Dessa låsta utrymmen har i åtminstone ett fall gjort till provisoriskt fikarum.

Enligt mitt sätt att se på saken visar inte Kristinehamns kommun på ett enda sätt upp god moral i dessa ärenden.

Snarare tvärt om.

Bristen på dessa toaletter drabbar mig personligen då min strand, med dess avgränsande Tujahäck, utgör en utmärkt urinoar för flanörerna på GC-vägen.

Att inte omgående installera och öppna dessa toaletter för allmänheten är dessutom ett hån mot vår svenska lagstiftning som i sitt underlag för domslutet fick informationen att dessa toaletter ska hållas till allmänhetens gagn och nytta.

Att inte omgående installera och öppna dessa toaletter är ett hån mot Dig Kristinehamnare, läsare och allmänhet.

Kristinehamns kommun visar på detta sätt respektlöshet mot allmänheten och vår lagstiftning.

Vår kommunledning visade heller ingen större ånger i brottet mot konkurrenslagstiftningen i upphandlingen av ”vårt”? nya badhus.

En axelryckning i svensk TV med kommentaren att vi Kristinehamnare blir nog nöjda med vårt nya badhus ändå blev kommunledningens ansikte utåt.

Något som plussades på i försäljningsärendet av mark till campingen.

Man hamnar inte i dessa situationer med god moral och etik i besluten!

Om Karlstad kan man läsa att Skanska via sitt dotterbolag inte är nöjda med Karlstads kommuns saktfärdiga detaljplanering.

De vill igång med byggen och avsättning för bostäderna finns.

I Kristinehamn kamouflerar man 50-miljonershaveriet vid Sannakajen med nybyggt äldreboende.

Kommunledningen hävdar att konjunkturen är emot vår kommun.

Frågan är hur länge man kan gömma sig bakom denna strategiska miss.

Ett stabilt underlag saknades då som idag när kommunen satsat ca 20 miljoner i ”sjönära” boende i skogen vid Presterud och gamla hundklubben.

Vår kommunledning finner att när den privata sektorn ger upp på grund av för litet intresse i området så får kommunen göra jobbet istället.

Att Va-inkopplingen tillkommer på nästan 100 000kr är förmodligen en bidragande orsak till ett svalt intresse.

Man kan pendla till andra kommuner där jobben finns under förutsättning att boendet är så billigt att det överväger nästan 2 timmar i bilen varje dag och dess bränslekostnader.

Vålösundsvägen och dess utökade permanentboende måste också anslutas till ett utbyggt Va-nät.

Detta är något som vår kommunledning haft kännedom om sedan Ölme och Björneborg anslöts till det kollektiva Va-nätet i Kristinehamn.

I ett dokument från kommunen daterat 1986 jag har i min ägo tar man upp den ofrånkomliga kommande Va-utbyggnaden utefter Vålösundet.

I den gamla Va-lagen så stod det att om en kommun kände till ett kommande framtida behov av en större Va-utbyggnad så kunde kommunen avsätta en buffert för detta behov.

För den utbyggnad av Va-nätet som nu pågår utefter Vålösundet och som varit känd sedan många år tillbaka finns ingen buffert skapad av vår kommunledning.

Nuvarande kommunledning svarar istället myndigt, när jag påpekar denna paragraf i den gamla Va-lagen, att den idag gällande Va-lagen inte ger ett sådant ansvar för kommuner.

Så även om det under många år bör ha avsatts en buffert för detta behov då den gamla Va-lagen gällde finns idag inga pengar och kommunen avhänder sig allt ansvar.

Jag betraktar det inte som att en god moral förvaltas av vår kommunledning genom detta handlande.

För mig personligen blir kostnaden i det värsta senariet 386 000kr för tvångsanslutningen till det kommunala Va-nätet.

Det finns fler än jag som finner det tungt att få fram dessa pengar.

Upprörda röster har hörts från stugägare utan utrymme inomhus för detta system.

Stugägare som får betala för rören till tomtgräns och sedan inte har ekonomi eller ens ett isolerat rum för den utrustning som följer på denna kostnad.

När väl rören är i tomtgräns då kommer den kommunala avgiften löpande för vatten och avlopp plus en anslutningsavgift som, för bara ca 15 år tillbaka, är över taxeringsvärdet för hela fastigheten.

På min fråga till representanter från kommunen hur jag ska kunna få fram dessa pengar som arbetslös och med fastighetskatt och fastighetsavgift på 1740kr i månaden svarade representanten att om inga pengar kommer fram så kommer kommunen att koppla in kronofogden för utmätning av egendom.

God moral och etiskt korrekt?

I vår kommun beslutar ledningen att lägga ner små skolenheter.

Jag anser att de små skolorna, där ingen elev får vara anonym och därför på bästa sätt kan tas omhand och ges största möjligheten att hjälpas till en väl fungerande samhällsmedborgare, är det bästa.

De är för dyra för vår kommunledning.

Så många som möjligt ska klumpas ihop i stora skolenheter för att skapa bästa ekonomin.

Visst finns det många krav på skolor och de blir fler.

Bibliotek, skolsköterska, kurator, studievägledare, osv.

Jag skulle vilja att alla barn fick växa och lära i små enheter där vuxenvärlden är närmre.

Det jag sett är att stora enheter skapar distans och en anonymitet i vilket det går att gömma sig bakom framgångsrikt.

Jag är rädd att detta hänger med i vuxenvärlden.

Jag anser därför att vår kommunledning inte på något sätt visar på god moral i besluten om de mindre skolenheterna.

Personalen på äldreomsorgen går på knäna i besparingskrav.

Ramaskriet över äldre som får sina blöjor invägda för att bedöma hur fyllda dessa är har sedan länge använts inom den kommunala vården. Personalen tvingas till dubbelturer.

Vi har en kommunledning som i en delägarförvaltning hellre tar en polisanmälan istället för att genom sitt mandat och delansvar sköta en väg i enligt med en nyligen laga kraftvunnen hovrättsdom.

Det kallar jag inte ett förvaltande av god moral.

Våra ungdomar söker sig om våren och sommaren till de föreningsägda bryggorna utefter Vålösundet.

Det är ett trevligt inslag i vår skärgård.

Det är emellertid så att deras ibland ystra lekar med bad och dykövningar inte inskränker sig till bryggorna.

Båtägare får sina båtar använda till trampoliner.

Förtöjningslinor badas ner och förstörs i vattnet.

Ett stort slitage på flytkroppar och infästningar blir det när leken gäller sänka Y-bom.

Besvären för båtägarna inskränker sig inte bara till detta.

Båtägarna på föreningsbryggorna har i en del fall fått besök på sina båtars toaletter.

Jag nämnde väl om toaletter tidigare.

Besvären blev så stora att bryggägarna valde att investera i låsbara grindar för att förhindra den olägenhet detta utnyttjande innebar.

Kristinehamns kommun tar genast upp detta som ett problem att bryggorna, som faktiskt är en del i strandskyddsbestämmelserna, på så sätt inte görs tillgängliga för allmänheten.

Om jag är rätt underrättad höll detta på att gå till rättssak och på så sätt skapat en för riket gällande dom att bryggor inte får hållas låsta.

Tänk då vad detta skulle innebära i Stockholm eller Göteborgsområdet eller allmänt över landet.

Kristinehamns kommun tvingar till öppnandet av bryggor över landet!

Om jag förstod saken rätt så lyckades någon med rätt sorts auktoritet få stopp på detta innan det gick överstyr.

Grindarna får vara kvar men skall hållas upplåsta.

I Mariebergsområdet anlades vid ungefär denna tidpunkt en ny hamnanläggning för småbåtar för att skapa möjlighet till bryggplatser i anslutning till de nya boendena som skapades i Mariebergområdets norra del.

Utefter stranden i området skapades ett promenadstråk.

En större yta avsattes för båtuppläggning.

Planen hägnades in med stängsel och med låst grind.

Kommunen kräver öppna grindar på privata bryggor, där grindar satts upp på grund av dokumenterade besvär, men håller kommunalägt strandavsnitt inhägnat och låst.

Detta är inte en god moral enligt mitt sätt att se på saken.

Den nybyggda kommunala bryggan vid kyrkans café Pärlan blev ett tag populärt badställe för ungdomarna.

Detta ända tills kommunen satt upp skyltar om badförbud och tog bort räddningsstegen som ungdomarna använde för att ta sig upp igen.

En stege som för övrigt hade varit bra att ha i somras då en kanadensare med två flytvästkladda herrar, varav en icke simkunnig, kantrade lite utanför denna brygga.

Någon satsning från kommunens sida att tillfredställa detta för kommunen kända behov med badbrygga för ungdomarna där ungdomarna naturligt vistas har inte visats från kommunhåll.

Jag finner inget som tyder på god moral i detta avståndstagande från ungdomars behov som även skulle avlasta de privata bryggor där ungdomarnas förståeliga nöje skapar problem.

Vi har en kommunledning som mycket angeläget beordrar arbetarna att ”städa” bort en spång över ett dike vid Skulpturvägen.

Kommunledningen är så angelägen att hålla ”städat” från denna spång att endast den nionde av mig tillverkade får ligga kvar.

Detta efter att arbetarna fotograferat flera spångar i skärgården och ifrågasatt om det bara är Eklunds som skall städas bort.

Samme kommunledare är för övrigt ansvarig för de rester från kommunens rivningsprojektet från år 2005 som ligger kvar ca 25 meter från den nyss nämnda spången som måste ”städas” bort.

Rivningsrester spelar mindre roll än den spång som ger grannar möjligheten att nå Skulpturvägen via min fastighet.

God moral i kommunstyret?

Jag binds till mitt boende av kulturella skäl.

Vår familj har bebott platsen sedan tidigt 1860 tal.

Trots att Bengt Olssons gåva till mig idag är 4400 bilar per dygn och som utgör ett hinder och en fara för mig då jag ska ner till min strand så värnar jag om mitt boende.

Om inte detta band fanns så hade jag sedan länge övergett denna kommun.

Mer om alla turer i Kristinehamn finns på min hemsida seglarbengt.se.

Och Patrik Ekman, Kämpa på Du och lycka till!

Kristinehamn 2012-11-01

Bengt Eklund

Mediakristinehamn

Världen och ankdammenPosted by Bengt Eklund Sat, January 21, 2012 21:19:06

Så har det hänt igen då. Vår välbetalde kommunanställde Åke Thörnesjö och co. fick stå till svars i svensk massmedia.

Precis som förra gången då kommunen fälldes för brott mot upphandling enligt konkurrenslagstiftningen fortsätter oegentligheterna i kommunen under Åke Thörnesjös vingar.

Då sitter svarande Åke i svensk TV och berättar att Kristinehamnsborna kommer att bli nöjda med sitt nya badhus trots att upphandlingen fällts för brott mot svensk lagstiftning.

Snart sitter han väl där igen och säger att Kristinehamnsborna kommer att bli nöjda med nya campingen.

För att min ståndpunkt ska bli obestridbar vill jag nu säga att jag stöder ambitionen att skapa en fin camping i Kristinehamn.

Herr Fransson har på ett föredömligt sätt startat verksamheten. Tack Christer.

Jag grunnar bara på varför Herrgården måste ingå i campingen. Som jag ser det så hade herrgården, om den bjudits ut separat, inbringat en större summa pengar till vår kommun.

En separat försäljning av herrgården hade inte på något sätt stört planerna på en utbyggd camping med KFUM som bas. En så kallad lycksökare hade inte haft med herrgården att göra. Däremot hade kommunen via en separat försäljning troligen skapat en lycklig köpare till herrgården, om än till ett högt pris. På detta sätt även skapat intäkter till vår kommun via fastighetsavgiften. Ja det hade ju varit mer inkomstbringande med det gamla skattesystemet men vi har ju valt landets styre som tog bort fastighetsskatten så det är väl bara att rätta in sig i ledet. Det är, som jag ser det, den avundsjuka som bor i alla beslutfattare som skapar låsningen till detta synsätt. Ingen ska få sätta sitt privata bomärke på vår herrgård vid Vänerns strand i vår vackra skärgård. Ja just när det gäller den platsen i vår skärgård alltså. Annars söker kommunen skapa boende vid vänerns strand i vår vackra skärgård men lite längre söderut (eller vid kondomstransportleden vid Sannakajen). I de tidiga planerna låg som förslag att skapa nya tomter på strandsidan om Vålösundsvägen. Jag kan inte låta bli att referera till kommunens ambition att få bort min sjöbod på min privata strandtomt just för att säkra tillgängligheten till strandzonen. I förslaget skulle privata tomter inrättas på strandsidan där jag inte får behålla vad som funnits i snart 50 år. Där är motivationen att sjönära boende lockar skattemedel till kommunen. Ja motiveringarna går inte att säga emot. Synd bara att det inte bor någon form av logik bakom motiveringarna som används efter behag. En större summa pengar kunde ha frigjorts från försäljningen av herrgården. En summa pengar som till exempel kunde användas till det VA-system som kommunen tvingar alla utefter Vålösundsvägen att ansluta sig till. En utbyggnad av VA-systemet som den gamla VA-lagen skriver att om en kommun ser att en större och kostsam utbyggnad kommer i framtiden så bör en fond eller buffert arbetas upp för att klara denna kostnad. Kristinehamns kommunledning har trots upplysningar om detta kommande VA-system under ett decennium inte på något sätt avsatt pengar till detta. Det attraktiva boendet i skärgården har som jag ser det väckt den avundsjuka som frammanar en revidering i kommunens gängse synsätt sedan tidigare, att då kommunen bygger ut sitt VA-system ska den schablonavgift som alltid gällt gälla även då. Jag tänker på inkopplingen av Björneborg och Ölme där alla "erbjöds" anslutningsavgift enligt gängse schablon. Det är nya tider nu. Ny lag som inte ställer detta enkla krav på en kommunledning. Ny lag och helt plötsligt finns inga medel avsatta. Det latjas ju lite med Sannakajsprojekt och så men inga pengar till fundamentala behov i vår kommun finns avsatta. Men Åke och co., brott konkurrenslagstiftningen har ni klarat med en axelryckning förut. Ni fixar nog detta ärende med. Tyvärr!!!

Promenaden efter Vålösundet

Världen och ankdammenPosted by Bengt Eklund Sat, February 27, 2010 10:26:15

Nu är det bestämt i vår kommuns byggnadsnämnd. Den tidigare så vackra promenaden utefter Vålösundet kommer att "förskönas" med 6 st pumpstationer för skit från permanentboendet i strid med områdesplanen. I den fördjupade översiktsplanen framgår även att stationerna kommer att kompletteras med soprum påkallat av den brist på vägar renhållningen anser det vara i området. Jag har viss förståelse för detta men jag finner det lämpligare att börja med att lösa vägfrågan. Min far lämnade i september år 2002 en skriftlig begäran till Lantmäteriet om en lösning av vägfrågan förbi och genom min fastighet norr om mitt bostadshus. Det är nu 10 permanentboende i fritidsområdet om jag räknat rätt. Pumpstationerna ja. De motsvarar i storlek den sjöbod jag måste riva därför att denna sjöbod strider mot områdesplanens "klart uttalade byggförbud".!!! Jag vandrade runt med representanter från Länstyrelsen häromdagen. Vi stod på cyckel och gångvägen bredvid min strandtomt och jag bad dem att titta ut över Vänerns vatten och presenterade sedan den långsida av skitpumpstation som kommer att "förgylla" vyn i framtiden. Jag berättade att jag från min strand inte ville få en sådan vy för mina internationella gäster i min, till turistbyråns förfogande, lilla lägenhet. Jag berättade att stationerna må vara nödvändiga eftersom permanentbosättningen i fritidsområdet ökat. Visst det förstår jag. Vad jag inte förstår är varför man inte håller pumpstationerna under mark. Det är inga som helst problem tekniskt. Lite dyrare men det är ju uppenbart viktigt att inga byggnader finns inom Rn markerat område. Byggnadsnämnden har ju sedan 2006 hådnackat utan hänsyn till lagar hänvisat till områdesplanens regel om att inga byggnader får uppföras mallan vägen och strandremsan. Jag fick förresten ytterligare ett avslag på min begäran om att få behålla min sjöbod på befintliga platsen på min privata sjötomt. Detta efter att byggnadsnämnden glatt klubbat igenom bygglov för 6 stycken nybyggen inom ramen för samma regler. Ja ni vet ju hur vår byggnadsnämnd bryr sig om regler via de nybyggen som har ställts upp i fritidsområdet synliga från vår promenadväg efter sundet. Inte värst mycket alltså. Ja om man bortser från min sjöbod då förstås. Ni Kristinehamnare och den värdefulla turismen kommer snart att få utsikten skymd av dessa skitpumphus, soprum och toaletter. Det är min övertygelse att pumphusen snart är fyllda med grafitty. Översiktsplanens vackra ambition att bevara områdeskaraktären är i och med skitpumpstationerna förstörd och då även översiktsplanens folkliga stöd. Precis som de förlegade områdesplanerna som "i praktiken spelat ut sin roll". Ja inte när det gäller min sjöbod förstås. Som vanligt är vår lokalpress mycket förtegen om så stora frågor som dessa. Frågor som så markant kommer att förändra karaktären för vår promenad utefter Vålösundet. En promenad som i framtiden kantas av utsiktsbegränsande skitpumpstationer och sopuppsamlingsanläggningar för permanentboendet.

Ha en bra dag önskar jag alla mina läsare

Bengt Eklund

Vålösundet

Världen och ankdammenPosted by Bengt Eklund Sat, December 05, 2009 23:10:34
Kristinehamn den 5 december 2009

Kommunen har sedan Picasso-monumentet byggdes på Strandudden vänt sina blickar mot området utefter Vålösundet.

Tidigare hade ingen intresserat sig för detta. Områdesplaner skapades som föreskrev att inga permanentboenden skulle tillåtas.

Området kallades fritidsområde.

Stugbyggen hålls hårt med byggytor maximerade till 60 inne plus 20 för altan talat i vardagsspråk.

Vid den förnyade områdesplanen som kom 1994 ökades byggytan till 80 + 20.

Rädslan för kommunala kostnader som skolskjutsar och renhållning gav kommunledningen stora skälvan.

Kommunen bygger under 80 och 90-talen en cykelbana utefter hela Vålösundsvägen och ända in till stadens centrum.

Vålösundsvägen breddas för ökad framkomlighet.

Vassen tas bort för att synliggöra den vackra vyn utefter den ca 5 km långa östra stranden.

Gräsmattor anläggs efter hela stranden.

Flera grillplatser skapas efter stranden.

Lekplats anordnas på en större gräsyta i den nya anläggningens mitt.

En restaurang premieras via frikostliga bygglov för att utöka sin serveringsdel.

Kommunen spinner vidare med Picassomonument, båtar, bryggor och segel i sin reklam och loggotype.

Allt medan områdesplaner och regelverk föreskriver att människor inte får intressera sig för att bosätta sig i detta vackra område skapat och kommersialiserat av kommunledningen.

Ett tryck kommer på förekommen anledning på kommunens miljö och byggnadsnämnd.

Bygglov som överskrider de i regelboken inskrivna 80+20 i byggytorna söks. Att bygglovsansökningarna lämnas av inflytelserika personer som gärna bosätter sig i det nya gräddhylleområdet skapat av vår kommunledning bidrar med största sannolikhet till att det krystas för att tillfredsställa dessa herrar.

Så hittar då vår stads miljö och byggnadsnämnd på ett kryphål i lagstiftningen som öppnar möjligheten att tillfredställa dessa betydelsefulla herrar.

Det står nämligen i regelboken att en byggnadsnämnd kan tillåta så kallade ”mindre avvikelser” i områdesbestämmelserna vad gäller regeln om max 80 +20 m2.

Vi vanliga dödliga tänker antagligen som så, att om det blir så där dumt att någon vinkel på ett utbyggt hus ska fyllas igen, kan byggnadsnämnden godkänna detta till förmån för det förnuft som uppenbarligen bör till i detta fall.

Vår stads miljö och byggnadsnämnd hittar på ett nytt och fyndigt sätt att tillfredställa de inflytelserikas önskemål.

Om man ser till hela området så är ju ett enda bygglov som klart överstiger byggmåtten en "mindre avvikelse".

Att ”sommarstugan” är på nästan 300m2 bostadsyta är ju, sett till det hela, faktiskt bara en mindre avvikelse.

Ja så går det vidare då i vår kommun. Nämnden tillåter ett bygge till, ett till… .

Då blir frågan som vi vanliga dödliga ställer oss:

När blir då en mindre avvikelse i överenstämmelse med gällande områdesplan av sådan betydelse att den inte längre kan ses som en mindre avvikelse och därmed i strid med områdesplanen och dess mål?

Det vill säga hur många ”mindre avvikelser” i samma område ger att en mindre avvikelse inte kan tillåtas av den anledningen att den nu är en regel och inte en avvikelse.

Jag tror att frågan behöver dras till en prejudicerande dom för att få stopp på byggnadsnämnder som kryper för inflytelserika personer. I det fallet behövs någon som orkar fortsätta att samla fakta och att dra det vidare i rättssystemet.

Jag bidrar gärna som ett stöd med både pengar och fakta samt tid men tar det inte själv.

Kommer då vår stads byggnadsnämnd behöva stå till svars för detta då?

Nej jag tvivlar på det. Jag tror vidare att de som hade de resurser som krävdes redan nu har etablerat sig i gräddhyllan.

Kommunen hamnar nu i ett annat dilemma.

De frikostliga byggloven till de så kallade fritidhusen, som i flera fall är dubbelt så stora som mitt permanentbostadshus, och den allmänna exploateringen av området har lett till att permanentboende har ökat markant i området. Jag hävdar bestämt att kommunens strategi har varit att skapa intresse för området och att kommunen på detta sätt i allra högsta grad är ansvariga för permanentbosättningen i strid mot områdesplanerna.

Länsstyrelsen ser inte längre mellan fingrarna när det gäller den ökade miljöbelastning till Vänern dessa, delvis bristfälliga och för fritidsboende konstruerade avloppsanläggningar, ger.

Kravet kommer på vår kommuns bord att lösa problemet.

Vi vanliga dödliga skulle nog kunna säga att det var väl inte så oväntat. Kommunledningen blir uppenbarligen helt tagen på sängen!

Inga medel till detta självklara har avsatts i någon form av framtidsstrategi i vår kommunledning.

En ny idrottsanläggning har skapats,

ett nytt badhus håller på att byggas,

en brygga och en ödetomt med tistlar vid Sanna har skapats för ungefär motsvarande summa hela VA-systemet skulle kosta till Vålösundet.

Kommunen löser nu detta galant genom den skyldighet som ligger på medborgarna i vårt vackra land genom en lagstiftning vid namn 2006:412

I den här lagen står att kostnaden för anläggningen skall fördelas mellan användarna på ett skäligt och rättvist sätt. Ca. 56 miljoner delat på ca. 200 fritidshus med lite bidrag från kommunen ger att jag får en kostnad på ungefär 250 000 Skr för att tvångsanslutas till detta system i enlighet med nyss nämnda lag.

Vid ett möte med kommunen deklarerades myndigt att kommunen tyvärr inte har råd med att förse invånarna med ett avloppsrör.

Kostnaden kommer därför att hamna på stugägarna och de som bott permanent i området under lång tid.

Jag ifrågasatte på detta möte på vilket sätt man tycker sig lösa kommunens, och vilket det också innebär, innevånarna utefter Vålösundsvägen problem genom att man avhänder sig sin egen ekonomiska bristsituation genom att delegera till ett fåtal människor att betala det som en hel kommun inte kan bära.

Jag undrade hur jag, om jag nu skulle få detta lån av kommunen, som då skulle betalas tillbaka på 10 år, skulle klara av det.

Jag frågade hur det ska gå till att ur min inkomst kunna betala ca 2100 Skr varje månad i 10 år bara i amortering och på 1st. låg inkomst i hushållet.

Jag påminde vidare om att kommunen sedan ytterligare har mage att ta ränta på pengarna.

Jag fick, som väntat, inget svar mer än att om jag inte betalar så kommer en utmätning av min egendom ske i kronofogdens försorg.

Så min fråga är då; vilken del av min fastighet är det vår kommunledning har bestämt sig för att ta?

Jag tror att flera läsare redan anar vad som komma skall visa av tidigare läsning på min hemsida.

Nu sitter jag inte i sjön bildligt talat. Jag fixar dessa avgifter ekonomiskt.

Jag tycker bara att det är för lågt att bara skaka av sig allt ansvar för detta trots att lagen som myndigheten refererar till lyfter fram att medel till den här typen av anläggning får avsättas så att myndigheterna har en buffert till detta (§30).

Fast då gäller ju att kommunen har en plan för området. Där blev kraven lite för höga tydligen. Kommunledningen hade ju inte sett vad som skulle hända och planerna styrde ju åt motsatt håll.

I mitt yrke lär man sig vikten att bygga förtoendekapital. Jag jobbar med människor.

Utvecklingen är ingen hemlighet för någon i vår kommun.

Det talas avundsjukt om att vi som bor här ute nog kan betala för vi har ju så fin utsikt. Det är förvisso sant att vi har fin utsikt.

Jag och min släkt hade samma fina utsikt 1862 när vi etablerade oss på platsen. Vi hade ingen besvärande väg som skar av vår tomt på väg till vår landningsplats för fisken.

Vi hade inte en fastighetsavgift som kostade de 800 Skr den gör varje månad idag.

(Bengts kommentar 2011-03-10. Vid fastighetsdeklarationen 2010 var fastighetsskatter och fastighetsavgifter drygt 1740 Skr /mån)

Belastningen på fastigheten var inte alls av den dignitet som gäller idag.

Det pratas om hur stora värden det är på våra fastigheter just på grund av den exploatering kommunen gjort i området och följden där utav i popularitet.

Ett värde som bara är till belastning ekonomiskt för oss som inte bor här för att visa sig på rätta gräddhylleplatsen både ekonomiskt och ur belastningssynpunkt på fastigheten.

Någon kompensation för alla negativa effekter utvecklingen har haft för oss som i flera generationer bott och verkat här ute fjärmat från urbaniseringen har inte kommit från kommunen.

Inte ens en försiktig begäran om någon form av häck för att dämpa vägens negativa effekter mot vår permanentbostad har uppmärksammats av vår kommun.

Vi tillhör den grupp människor med mycket ringa ekonomiska medel och platsar tydligen inte längre här.

Kommunen premierar bostadssegregation i sin ambition att skapa attraktivt boende med sjöutsikt.

Vi som inte har pengarna kan ta och dra någonstans.

Önskvärda känner vi oss inte i behandlingen från vår kommunledning

Bengt Eklund

seglarbengt.se

Vålösundsvägen 152

681 52 Kristinehamn

VA-system

Världen och ankdammenPosted by Bengt Eklund Sat, December 05, 2009 19:33:29

Publicerad på min hemsida 2009-10-30 men flyttad hit

Hej

Jag måste bara få kommentera innehållet i artikeln som Adina Magnusson publicerade 2008-10-28 i nättidningen http://nwt.se/kristinehamn.

I artikeln berättar vår kommuns VA-chef Eva Larsson att det skall vara tomtstorleken som är avgörande för kostnaden för att tvångsanslutas till det kommande kommunala Vatten och Avloppsnätet. Det är hennes avdelnings förslag som nu ska till kommunfullmäktige för beslut.

Till att börja med vill jag berätta att jag är den 5.e generationen som är permanentboende vid vårt fiskeläge utefter Vålösundsvägen. Vår släkt har bebott området sedan 1840-talet.

Från början löstes avloppsfrågan genom att gräva ner innehållet i latrintunnorna i trädgården. Senare, på tidigt 1980-tal, installerades ett slutet system för fekalier och ett BDT-system med infiltration.

Kommunens exploatering av området har lett till en ökning av taxeringsvärdet från 344 000 Skr till 2 155 000 Skr på bara drygt 10 år.

Kommunens exploatering av området har lett till en kraftig ökning av permanentboende i strid med områdesplanen.

Kommunens exploatering har lett till en för min fastighet mycket negativ utveckling då trafikflödet på nu min fastighets fyra sidor och framför allt det avbräck som Vålösundsvägen utgör till min fastighets stranddel.

Kommunens ambition vad gäller permanentbosättning i området har nu via ett lappkast och i strid med områdesplanerna bytts från motstånd till premierande av sjönära boende. Allt för att locka fler skattebetalare till vår kommun.

Kommunledningens egna intressen har på förekommen anledning lett till ökad miljöbelastning i området som måste lösas med kommunalt vatten och avlopp.

Vilka lösningar väljer då våra fyndiga kommunanställda att komma på!!!

Eva Larsson uppger, enligt artikeln, att det är realistiskt att man får betala mer om man har en stor tomt och motiverar detta med att det blir dyrare att ansluta en stor tomt jämfört med en liten.

Hur kan detta tolkas då?

Eva Larsson, som vår kommuns vatten och avloppschef, kanske inte vet att kommunen slutar med sina rör ca 60 cm inne på kommunal mark.

Det innebär att den privata markägaren, som får bekosta all inkoppling till kommunens påstick, aldrig kan ifrågasätta vems ansvar skador på rörsystemet i framtiden är. Alla rör som kommer från en privat fastighet till detta påstick bekostas och ansvaras för av fastighetsägaren.

Tomtstorleken kan inte påverka kostnaden för kommunen eftersom det är den privata markägaren som åläggs att bekosta tvångsanslutningen på sin egen tomt plus ungefär 60 cm in på Kommunal mark till kommunens rör.

Det finns ett annat sätt att se på saken.

Vi utgår från tankeföreställningen att rören läggs enligt förslaget längs Vålösundsvägen.

Kommunen måste då lägga rör efter antalet meter tomtmark som röret passerar. Med detta synsätt blir då en tomt som i sin utformning är lång med Vålösundsvägens sträckning en stor kostnad och skall därför betala mer rörmeter.

Här ser jag en viss logik och jag resonerar vidare i dessa tankebanor med logik.

Om vi nu utgår från att en fastighet har en utformning som gör att den projicerar sin långa gräns mot Vålösundvägen och sin mycket korta gräns åt öster. Dess utformning fördyrar kostnaden för rördragningen och skall därför belastas med högre kostnad. Här finns en viss logik.

Ett problem uppstår är ju om samma tomt har korta sträckor åt öster och på så vis inte är stor i ytmåtten och därför inte är en stor tomt.

Vi har en mycket liten tomt som belastas med en mycket liten kostnad enligt förslaget om kostnadsfördelningen men är en tomt som med logiken skall belastas med högre kostnad på grund av dess fördyrande långa gräns mot röret..

Vilken tur för den som har lång gräns mot öster och projicerar sin korta gräns mot rörets längdriktning.

Tänk om man har en hörntomt där röret kommer att gå på två sidor. Oj den tanken kändes dyr. Det slår mig nu att just min fastighet kommer att få rören på tre av tomtens sidor!!! Hur funkar det då? Då får jag betala extra mycket för att rören ska vidare runt min fastighet och upp till stugorna öster om mig.

Nu fanns denna logik visserligen inte i förslaget!!! Förslaget handlade om stora eller små tomter.

Det finns alltså ingen logik i att belasta en fastighet efter dess tomtarea.

Med tidigare nämnda logik så skulle det vara bättre om alla hade någon form av standarmeter för sin tomt i rörets längdriktning. I detta läge behövde vi ju inte så långt bort med röret.

Picassomonumentet skulle kanske kunna placeras vid Kapurja. Då skulle vi spara pengar på dyra rör. Kanske lite av idén med Skärgården går förlorad men sparar det gör vi.

En annan logik skulle kunna vara att det rimligen bor fler på större markareor. Belastningen per m2 skulle fiktivt kunna vara högre. Jag förstår idén men den grundas på spekulationer och skall inte finnas med i beslutsunderlag.

I mitt fall så bor jag som ensamstående och arbetslös på nästan 6000 m2.

Jag belastar därför inte systemet så mycket. Resonemanget faller.

Jag är milt uttryckt trött på alla lappkast vår kommun gör och har gjort som ställer krav på min fastighet genom årtionden. ”…du får inte bygga upp om det brinner ner. Strandskyddet Du vet.” ”…. bygg gärna och kör över Eklunds tomt.” Permanentboende utan omförhandling av vägservitut, Håll städat på gården, Såga ner dina träd. Grannen ser ju inte sjön, Dina jordbruksredskap står för nära vägen. Du måste bygga ett staket framför dem, osv.

Jag har i flera brev ställt en fråga till kommunens Miljö och Stadsbyggnadsförvaltning. (Se mina länkar till mina brev till Miljö och Stadsbyggnad i min berättelse om garaget/sjöboden vid min strandtomt.)

De har inte givit något svar ännu!

Frågan gäller det nya vatten och avloppssystemet som kommer att tvångsansluta alla fastighetsägare längs Vålösundsvägen. Jag har i flera brev hävdat att min fastighet Skäringsbol 1:5 och 1:6, som tillhör en sambeskattad enhet och som alltid betraktats som en och samma fastighet av vår släkt tack vare dess täta band till vår släkts fiskenäring, skall betraktas som en enhet. Det vill säga att stranden är en del av min bostadsmark.

Kommunens representant Gerd Nilsson har i sin roll som förste byggnadsinspektör idogt hävdat att områdesplanen ger vid handen att stranddelen är en egen fastighet där andra regler gäller enligt områdesplanen.

En områdesplan hon för övrigt bara värnar om när det gäller min Sjöbod och i övrigt storsint bidrar till avsteg ifrån.

Hur ställer sig då kommunen till min fråga gällande min strandfastighet?

Den har många metrar längs de nya rören och belastar således kommunen med en stor delkostnad.

Den är en egen fastighet och skall därför anslutas till det kommunala vatten och avloppssystemet.

Enligt artikeln bör då anslutningsavgiften till min strand bli runt 134 000 Skr. Detta på en strand där jag enligt kommunen inte får behålla en byggnad som sånär som några timmar stått på stranden i ca 50 år.

Jag hoppas och tror att alla ser orimligheten i detta.

Min nyfikenhet gäller hur kommunen skall kunna vända kappan efter vinden och i fallet med fastigheters tvångsanslutning kollra bort den fastighet som kommunens representanter så idogt hävdat i ärendet med min Sjöbod är just en egen fastighet och därför med logik skall anslutas till det kommunala vatten och avloppssystemet.

Nej det enda rimliga är att en generell anslutningsavgift precis som det alltid har varit fastställs. I diskussionerna inför VA-systemets utbyggnad söderut framfördes och så småningom fastslogs att den generella avgiften om nästan 63 000 Skr skulle gälla för utbyggnaden. Detta är något som jag ställer upp på och accepterar. På så sätt tar vi lika delar ansvar för vårt gemensamma system. Räcker inte pengarna så måste väl avgiften höjas. I så fall ska den höjas generellt och inte genom att olika belasta fastigheter. Om någon differentiering av avgiften måste göras så är det mer rimligt att avgiften utgår från hur många som kommer att använda anläggningen på en och samma fastighet. Många människor på en liten fastighet utgör en större miljöbelastning i systemet än en stor fastighet med en person. Där finns logik igen. Men för mig är den inte rimlig.

Jag förutsätter att kommunledningen lägger ner denna befängda ide och att vi kan locka hit nybyggare till anslutningsavgifter solidariskt fördelade så att kostnaden för den gemensamma miljöhänsynen fördelas solidariskt mellan användarna inom VA-området i vår kommun.

Den hybris som drabbat kommunledningen visar sig genom storslagna planer gällande bostadsområden söderut utefter Vålösundet. VA-anläggningens kostnader bör rimligen fördelas på alla planerade fastigheter som kommer att behöva tillgång till VA-anläggningen. De ca 200 som berörs idag kan rimligen inte åläggas att finansiera en anläggning som kommer att användas av säkert det mångdubbla antalet fastigheter enligt detaljplaneförslaget.

Tänk om det blir känt att i Kristinehamn får Du betala för ditt eget avlopp per rörmeter som kommunen i vår miljöhänsyn dyvlar på Dig.

Sjönära boende men akta dig för vatten och avloppspriset!!!

Behåll en rimlig och generell avgift för tvångsanslutningen till vår kommunala VA-anläggning.

Bygg och projektera med realism.

Sjönära boende är för övrigt en kraftigt sliten och begagnad devis bland Sveriges alla kommuner.

Detta i strid med miljöbalken i vår Svenska lag.

Lycka till med att locka nybyggare till vår stad!!!

Bengt Eklund

Kristinehamn den 29 oktober 2008

mailto:seglarbengt@hotmail.com

Åke Thörnesjö

Världen och ankdammenPosted by Bengt Eklund Mon, October 26, 2009 22:38:35

Jag noterar att det i massedia både lokalt och regionalt uppmärksammas hur vår kommunchef har sagts upp. Det pratas om kommunikationsproblem mellan förtroendevalda och kommunchefen. Ett kommunikationsproblem som kostar oss skattebetalare 12 månadslöner till petade gamla kommunchefen samt den nya kommunchefens lön under perioden. Enligt facket kommer de att dessutom begära skadestånd för det felaktiga hanterande som delar av den borgerliga alliansen med Åke Thörnesjö i spetsen genomförde.

Jag noterar då, eftersom ämnet kommunikationsproblem kom på tal, att det redan den 4:e februari, på förekommen anledning, hölls ett seminarium för kommunstyrelsen där ämnet kommunikationsproblem dryftades. Jag infogar här ett utdrag ur protokollet hämtat på kommunens egen sida.

Ordföranden informerade om kommande seminariedag, onsdag den 4 februari 2009. "Hur undviker man onödiga konflikter mellan förtoendevalda och tjänstemän," med Axel Danielsson.

Jag förutsätter att de borgerliga representanterna var närvarande på seminariet då frågan var av aktuell karaktär. Jag är ledsen att i detta läge behöva meddela Axel Danielsson att hans seminarium, som antagligen inte var gratis, inte ledde till att den borgerliga alliansens ledarfigurer, eller möjligen Sussane Öhström, lärde sig något.

Den hybris som uppenbarligen styr tanken hos vår politiska ledning kostar en hel del pengar inte bara genom de ca 2 miljoner i lönekostnad vi får på en ny kommunchefs konto utan via vidlyftiga 50 miljonersplaner i hamnen och snart havererade 3 miljonersboende i tredje led med trädskärm mot vattnet.